#0: Jag har väldigt många starka minnen, men jag ska berätta om det starkaste.
När jag var 16 år träffade jag en ung man (2 år äldre) som jag blev ögonblickligen förälskad i. Han kände likadant.
Vi bestämde faktiskt direkt att vi skulle flytta ihop.
Den här killen hette Ulf.
Jag bodde på Lidingö då. Det hade han också gjort. Men han hade drog besvär, så de flyttade honom till Lund. Hans farmor bodde där.
Men han skulle ringa och komma upp och hälsa på - han gjorde ingendera.

Så till sist ringde jag. Det var hans farmor som svarade. Jag frågade efter Ulf.

• Men han är ju död, sa hon då, bara rakt på.
  Hon berättade hur det gått till. Uffe gillade att klättra upp för väggar. Gjorde han på Lidingö också. Han var väldigt bra på det.
  Så han tänkte klättra upp till sitt rum, 3 trappor upp. Han halkade med fingrarna. Trillade rakt ner på gatan och spräckte skallen.
  Farmodern sa att han hade skrivit något till mig - men jag fick inte det av henne.
  Han är begravd i Lund. Jag har aldrig varit till hans grav.

Jag kände mig som jag föll ner i en mörk tunnel. Bara grät och grät. Kunde inte ta mig ur detta. Tog minst 40 år att komma över det helt. Har gjort det nu.

Ulf dog den 8 mars - kvinnodagen. Så denna dag har alltid varit en extra plåga för mig.

Storyn är väl lite längre egentligen, men orkar inte skriva mer.

Mitt allra starkaste minne!

Jag har många men korta minnen.

Bl. a. när min lillasyster var hemma från sjukhuset och att hon satt i rullstol.

När mamma och jag var nere på Sahlgrenska och hälsade på henne och p. g. av stress hade varit tvungen att ta hennes hängslen för vi hittade inte mina och hon såg det direkt och började gråta.
En sköterska kom och hämtade mig så jag fick sitta i korridoren istället för att vara inne hos henne.

När vi fick dödsbeskedet och jag stod och grät i mormors jul parad handduk.

Detta är nog de strakaste minnen jag har och de har jagat mig i alla år.

#2: Var det din syster som gick bort?

Ja, hon var åtta år då hon lämnade detta livet.

#4: Så hemskt tråkigt. Beklagar sorgen.

Tack!